heter en gammal fin western från 1954 med Burt Lancaster. Vi lekte ju indianer och kobojsare på 50-talet. Den lilla storskogen alldeles intill bostadsområdet var perfekt för att gå på krigsstigen. Det fanns många stigar i vår skog. Man kunde tälja till pilbågar och pilar. Våra knallpulverpistoler kom flitigt till användning. Knallpulverrullar köpte man möjligen i Folke W. Bengtssons speceriaffär eller troligare i tobaksaffären på Radiotorget.
Jag fick nog inte se så många av de där gamla klassiska westerfilmerna från Hollywood, men på 60-talet kom Bröderna Cartwright på TV, och det var stort. Hjältar hela dagen.
Härom dagen råkade jag titta på SWR, Südwestdeutche Rundfunk, gratiskanal på min satellitmottagare, och där fick jag plötsligt se filmen. Det sämsta med tysk TV är att man dubbar alla utländska filmer, och hur kul e de att höra Burt Lancaster prata tyska. Men det är såna smällar man får ta. Nu på senare år har jag fått se många av de gamla westernklassikerna. När man bott i Tyskland några år, så är det inte hela världen att tvingas höra Gary Cooper snacka tyska.
|